a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 #

letra de en mammas jihad [sumaya] - s.t.i.c.s

a..aaaall’aa-hu-akbar
bara tanken av att kunna synligt se dig under gryningen förbluffar mig. med en tasbih i din högra hand, och en kopp chai i din vänstra… så tänker jag

ja mamma, din påg tänker
på alla såren som jag skapade under åren som vi levde, under samma tak
…då jag var… ung och dum. visste inte bättre och ofta försökte avsl-ta min kväll, medans du hade precis påbörjat, på din dag

du var van, van med att utföra sådana morgonböner som dina söner skulle bara få läsa om i framtiden; förstod inte riktigt varför de avslappnande kropparna böjdes
upp…ner, och ibland. fick pannan att fastna på marken i mer än två till 7 sekunder. för du hade själv lärt oss att endast ‘två’ raqah’t var tillräckligt för att tillfredställa hans endaste krav

… mom
jag älskar att du aldrig frågade oss vart vi var, eller skulle. men om allting var lugnt därborta. du har aldrig varit typen som har frågat mig efter någonting, alltså någonsin
skämtsamt brukade vi säga att du drev‎ en skyddsbunker för vissa av våra vänner. tyvärr så tvekar jag ibland på minnet men den stämmer… ibland kunde vissa familjekrig eskalera till punkten där döttrarna fick bara ha ett av två val
1) att hoppa från balkongen
2) eller bli skjuten i tinningen

och ibland fick man agera som en lexikon när du ställde frågor kring ett ord som du hade läst om tidigare. i tidningen. en ‎påminnelsen om att man kan vara väl över 60 och fortfarande vara rätt så nyfiken

när jag berättade för dig hur gud hade klippt bandet mellan mig och mina vänner
så satt du i köket och dolde din oro medans du klippte ut‎ sudoku. k l a s s i k e r

du bär på samma namn som den som gav näring till en profet
…du har alltid haft så otroligt mycket att ge

vi firade aldrig jul men eftersom du fyllde år den 24e så delade vi alltid ut klappar, på axeln, väckte dig varje kväll för att ge din panna en p-ss, som tack för att du alltid såg till att ens mammas jihad drog alltid den dolda men hårdaste lasten

– lärde oss att så länge man ger sitt allt så behöver man aldrig känna av skammen –

jag fick bli van, blev van att se dig åka iväg för att tag hand om dina äldre, dina barn blev äldre, och nu är du bland dem äldre. jag tänker ofta tillbaka till hur jag kunde frustrera dig och hur du aldrig tappade ditt sinne, framför mig

kan bara föreställa mig att du har haft svåra dagar där du har ifrågasatt pappas last till ekonomin och dina ungar. och även då så såg du till att servera‎ fattiga riddare på matbordet för att vi skulle kunna känna oss som riktiga kungar

man ska alltid skydda sin drottning

och de vackert hur du kommer alltid ihåg situationerna liiite annorlunda. som om det vore att det ‘krigades vid stjärnorna’, och lukas evangeliet hann aldrig riktigt säga att ‘jag är din fader.’

det är som om man minns situationerna lite olikt ibland
man kunde bli väckt i mitten av den ljuvaste morgondrömmen med att du ville dela med dig en ännu ljuvare lärdom, för att upptäcka felet med din shekh så måste du byta shekh kunde du säga. lagade nästan intill bara rätter som såg ut som om de vore en rätt innuti en rätt; för du rättfärdigade din investerade tid genom att tro att en mors kärlek kommer från magen
t o m livet startar där

så hur ska jag kunna missuppfatta tyngden av vad kvinnor har gett samhället när du lärde mig om deras vikt? vågen kan ibland luta sig åt frustrationens sida men den strävar alltid efter att vagga den sömlösa till rätt-visa

mamma-halima
att vara borta från dig i dessa hotellrum gör det inte lätt att alltid kunna hitta qa’bahs riktning, så jag lyfter mina händer i en oval form när jag hittar tillräckligt med mod för att gissa vart öst ligger‎ – och vill bara säga…

ahsante kwa kila kitu ulotuvu fanyia

allahuakbar

- s t i c s

letras aleatórias

MAIS ACESSADOS