a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 #

letra de karisjanken - dan viktor

det var bara ett hybbel av klumpar
kring röset där elden brann
det var ändå en kula att bo i
för en ensam och galen man
när han skar sin tobak vid glöden
och åt sitt svarta bröd:
det var ändå en tröst och en hugnad
i livets blekaste nöd
och av trasor sydde han dockor
med ögon av talgig glans
och nämnde dem greta och lisa
och de voro hustrurna hans
de vaktade hus och hemfrid
för troll och folk och fä
de sutto och sågo om kvällen
hur han skar sina slevar av trä

och tyst var himlen den höga
där fullmånen leende brann
och tyst var skogen på berget
medan natten i stillhet svann
då sjöng han sin galenskaps visa
han sjöng för obygdens natt
och hustrurna greta och lisa
de skrattade tokiga skratt

då sjöng han och gned på fiolen
vilt så strängarna sprang
han sjöng den konstiga visan
om kung tingi – ring – i tang

och konung tingi – ring – i tang
har mantel himmelsblå
hans hatt är gjord av kristet skinn
med röda djävlar på
och konung tingi – ring – i tang
han har en ugn av sten
där steker han sina köpta barn
och bygger sin mur av ben

av sommar och vinter är hans land
där röda sjöar slå mot strand
och tistlar blomma i snön
hans vinst är förl-st och hans krona röd
är bränd och kolad på stekarerns glöd
vid den evigt brinnande sjön

för hej och hå, för hej och hå!
för svarta syndares lön
för hej och hå, för hej och hå
för den brinnande – eviga sjön!

det var karis-janken som natt efter natt
på en stupande häll ner i pallao satt
det var han som sjöng hela höstnatten lång
för dimmiga dalar sitt vansinnes sång
“i de svartaste nätter vid det rödaste ljus
i de gungande skogar vid de gråaste hus
skall jag hamra mina klippor, skall jag leka med mitt ler
och jag somnar vid min slägga när solen går ner

jag har svurit mäj åt satan vid psalmbok och kniv
och jag bär på min slägga för att freda mitt liv
och ingen kan mäj skada och allt skall gå mäj väl
men satan har fått löfte om min pinade själ

han var husbond min som på bockfot stod
när jag svor vid kyrkljus, när jag svor vid blod
men aldrig i ugnen till plågan går jag in
och jag släpper aldrig taget kring släggan min

alla mina höga skogar äro skrattande glada
alla mina klara stjärnor månde dansa i natt
trollmän och onda tider kunna intet mäj skada –
djävulen själv är rädd för mitt skallande skratt!
kall som den klara kvällen och svart är min visa
bär den ej ut i bygden, där skrattas den åt
sjungen den är i natten för greta och lisa –
slocknar högt upp i himlen och sl-tar som gråt.”

han släpade med sig på lek och till värn
en sliten slägga av blänkande järn
den glimmade l-stigt i svartnande skog
när han takt till sin visa mot stenarna slog
och han grät och log och rasade vred
tills han sanslös och sjuk föll till jorden ned
och när skolbarnen skyggt gingo vägen till byn
satt han stilla och såg mot den leende skyn

han hittades död och kall en dag
med släggskaftet fast i ett järnhårt tag
och en solstråle dansade spelande fin
kring munnen som stelnat i dårens grin

- dan viktor

letras aleatórias

MAIS ACESSADOS